Kärt återseende.

Vet ni vad? Eller ni kanske inte vet vad för jag vet inte om jag nämt det, men min kamera har varit borta. Och nu är den hittad! Vilken lycka. Att flyttpacka kan ha sina fördelar, haha. Jag sa just till pappa att jag aldrig någonsin tappat bort någonting, iallafall inte någonting viktigt. Förutom en husnyckel en gång men den var inte borttappad utan bara placerad på ett väldigt "smart" ställe som mamma hittade efter att jag flyttat hemifrån. Kameran låg också på ett väldigt "smart" ställe, som kanske inte var så smart egentligen. Hur som helst, den är tillbaka och det är det viktiga!

Ska bara ladda den först så är den fit for fight lagom till helgen! Jag längtar. Och om tiden inte börjar ticka snart kommer jag vara pensionerad, gråhårig, ha demens, diskbrock, och hunnit bli senil innan semestern är här!! Haha. Eller inte egentligen, men 2 veckor känns som en evighet just nu.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0