Glöm inte bort att pausa.
Min kära uppsatspartner ligger hemma med feber, å måtte jag slippa! Stackare där. Jag ska äta vitaminer i sinne och vägra i sten. Jag har hört att den psykiska inställningen kan göra magiska under! Vi kör på de! Våga vägra feber!
Fick frukostsällskap idag, mycket uppskattat såhär i den gråa, alldeles vanliga, vardagen. Sedan dess har jag suttit och knapprat på tangentbordet. Jag börjar snart se i kors och bokstäverna verkar leva sitt eget lilla liv. När man plötsligt blir otroligt gräslig på att stava brukar det vara ett tecken på att det är dags för paus. Det blir väldigt sällan rast när man sitter hemma. Man bara kör tills hjärnan lägger av.
Det här med att pausa får man inte glömma bort. De gäller inte bara arbetspaus, utan i största allmänhet.
Så, därför tar jag nog kanske paus nu. Kaffe. En dusch. Lite musik. Mellanmål. Ja, så får det bli.
Puss KRam
