ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Denna ständiga kamp varje natt. Jag blir så trött. På att va trött. Jag somnar inte. Hjärnan lyssnar inte på kroppen (eller är det kanske kroppen som inte lyssnar på hjärnan) och hur löser jag en sådan konversationsmiss kan man undra?

Jag vaknar iallafall pigg. 7.00. Underbart. Solen skiner. Himlen är blå. Känslan i magen är pirrig och glad. Bra start eller vad? Och jag älskar detta morgonkaffe!

PussKram