ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

JUST THE LONGEST DAY. Förvånad. Minst sagt. När jag lämnade universitetsområdet var det genom låsta dörrar. När hände det senast? Om det någonsin hänt? Maj kommer att bli en hektisk månad. Just nu undviker jag att tänka på det. När jag istället borde planera. Ta reda på. Förbereda mig. En månad kvar. Känns otroligt spännande, men ändå mer skrämmande. Vad händer sen? För första gången i hela mitt liv har jag ingen som helst aning. Och kommer jag någonsin ta mig härifrån? Ända sedan jag började har jag sagt att jag vill flytta. Men var ska jag ta vägen? Och hur tar jag mig dit? Min största farhåga är att jag gör mig själv beskviken genom att inte ta mig någonstans alls. Som jag brukar. För att jag är bekväm. För att det är tryggt och säkert. Men fruktansvärt tråkigt. Och inrutat. Och oinspirerande.

Imorgon börjar mitt nya liv. Min mage är sprängfylld- Och efter påskens godisätande och brist på aktivitet tog jag mig aldrig tillbaka. Ta mig i kragen. Jag vill verkligen det. Fylla kroppen med energi och styrka. Maj får bli en lite mer hälsosam månad, på alla plan. Uppladdning inför sommaren. För vem längtar inte dit?