BEUNDRANSVÄRT PÅ FÖRSTA ADVENT.
Här i Tierp är det ingen vidare första advent, ca 10 grader och spöregn! Promenader och allt vad utevistelser heter kommer inte på frågan, för att gå ut skulle nog va som att ställa sig i duschen. Himla trist. Inte ett enda julpynt har jag heller då jag inte lyckades få med dom i flytten av någon anledning, så jag kan väl inte påstå att julkänslan är total.
Men jag får mysa desto mer nästa helg. Tänkte försöka köpa en liten adventsstake och kanske en stjärna för en billig peng när vi ändå åker till Ikea. Jag älskar ju julen, så jag ska jobba stenhårt på julkänslan här hemma! Jag är ju den enda i familjen som fortfarande vill att tomten ska komma, för det är ju nått alldeles speciellt med tomten.
Har suttit och lyssnar på golfproffsen "Larsson" som suttit i tv4 nu på morgonen och berättar om sina liv, varav den ena amputerat ena benet på grund av att hon hade fått beskedet att hon hade canser som inte gick att bota med cellgifter och strålning. Och ändå är hon så positiv. Hon berättade att redan efter 5 dagar efter operationen stod hon och svingade på golfbanan balanserade på ett ben med nya målsättningar som var anpassade till hennes nya liv. Jag är så imponerad!! Mest av hennes, och hennes systers inställning till livet.
De berättade även att den innan Caroline fick beskedet om sjukdommen var de med om en jordbävning (minns inte riktigt var det var) där de av en slump valde en restaurang vilken visade sig vara en av fyra byggnader som fortfarande stod kvar efter jordbävningen och att detta räddade deras liv! Och de berättar upplevelsen som någonting positivt. Beundransvärt!
