Förhoppningar.

Började min vardag med att bli sjuk.  Det är aldrig kul att va sjuk. Men de hade varit lättare att va sjuk om de inte va 25 grader och stårlande sol ute asså.

Och helst av allt vill jag ju börja träna igen, men de sket sig ju de me ganska rejält när febern kom som ett brev på posten och träningskläderna fick samla damm i ytterligare några dagar.

Uttråkad. Minst sagt.

Om bara huvudvärken ville ge sig skulle jag packat en flyttkartong. Japp. Ni hörde rätt. Äntligen får jag flytta in till Uppis på riktigt och slippa tågpendling, tidpassning, förseningar och allt vad det har inneburit. Längtan är stor och förhoppningarna om en betydligt behagligare höst ännu större.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0