Hard to let go
De va länge sen sist. Det har gått helt okej att packa ihop efter en underbar umeåhelg, säga hejdå och vi ses snart igen. Men igår när ja skulle åka hem kändes de bara tungt. Ville att mammas hejdåkram aldrig skulle ta slut och att planet inte skulle lyfta och att ja fick krypa ner i mitt gamla barndomsrum i sängen som numera täcks av julklappar.
Känslorna är en bergodalbana. Och nu är ja här och kör på som tusan, som om inget har hänt. Och sagen har gått fort som tusan! Men varför åka fritt fall helt plötsligt? Och me så nära kvar till jul? Överrumplad. Och ja fattar inte varför. Va är de mitt undermedvetna försöker säga mig? För om de är för att spela mig ett spratt ska ja nita honom.
Kommentarer
Trackback
