Torsdag.
Tidig morgon. Alldeles för tidig. Idag tar jag ett tidigare tåg till jobbet då jag ska följa med ut till kund, och jag är såklart nervös. Det är jag alltid. Men det ska nog gå bra, jag är ju inte där ensam.
Jag går och väntar på att allt ska kännas lite lättare, att jag ska börja förstå min situation så att jag kan bearbeta och ta ett steg vidare, börja ta hand om mig själv igen och sätta Frida som nummer 1, men jag ser inte direkt någon vändpunkt. Men dagarna går, en i taget.
Och en dag kvar till helg som jag hoppas gör mig lite klokare. Och ger mig lite ny engergi. Ett litet steg framåt är bättre än två steg bakåt.
Kommentarer
Trackback
