Klurigheter i hög grad.

Bara klurigheter hela dagen. Jag vet, dom måste ju göras dom med. Samtidigt kan man inte låta bli att känna sig en aning handikappad. Satte mig på tåget hem för att åka hem till tvätt och annat terapigöra, och plötsligt stannar tåget. Släcks ner och stängs av. Känns tryggt. Haha. Vi tappade tydligen dragkraft. Jag ser fram emot en ny dag. Och imorrnkväll är det nätverkskväll och mingel med unga företagare. Temat är motivation och det ska bli himla intressant!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0