Mitt 26:e år..
26 år. Så länge har jag nu funnits till världen. Men dagen känns inte alls vidare speciell efter en omtumlande gårdag. Känner mig snarare lite nedstämd och ja, en gnutta ensam. Detta är första födelsedagen som jag spenderar helt på egen hand. Och jag gillar det inte! Haha. Men som mamma sa, det är ju inte sista gången jag fyller år, och jag får ju åka hem och fira lillebror om 2 veckor och kan stjäla lite grattulationer då kanske!
Mitt 26:e år har varit omtumlande på många sätt. Inte alls en dans på rosor alla gånger och många beslut som har måsta fattats. Ibland med en känsla av att världen inte riktigt varit med mig, utan snarare kämpat emot. Under mitt 26:e år hann jag med att skriva mitt examensarbete och ta ut en civilekonomexamen, jag fick ett jobberbjudande i Uppsala som jag bara inte kunde tacka nej till, jag flyttade 60 mil söderut och lämnade halva mitt liv kvar i Umeå, och jag började åka tåg som främsta transportmedel. Ett stort år på många sätt, men ett år som också inneburit många tårar och många väldigt jobbiga stunder.
Med en kopp varm choklad i handen sitter jag nu och hoppas att mitt 27:e år kommer att bli lite gladare och lite lättare. Att vardagen börjar kännas lite mer som en trygghet snarare än en osäkerhet. Jag har även ett mål, och det är att jag ska ta mig utanför Sveriges gränser under detta kommande år. En resa till sol och värme, för att se och uppleva och göra min egen värld ytterligare lite större. Det kan bara bli bättre från och med nu.
Mitt 26:e år har varit omtumlande på många sätt. Inte alls en dans på rosor alla gånger och många beslut som har måsta fattats. Ibland med en känsla av att världen inte riktigt varit med mig, utan snarare kämpat emot. Under mitt 26:e år hann jag med att skriva mitt examensarbete och ta ut en civilekonomexamen, jag fick ett jobberbjudande i Uppsala som jag bara inte kunde tacka nej till, jag flyttade 60 mil söderut och lämnade halva mitt liv kvar i Umeå, och jag började åka tåg som främsta transportmedel. Ett stort år på många sätt, men ett år som också inneburit många tårar och många väldigt jobbiga stunder.
Med en kopp varm choklad i handen sitter jag nu och hoppas att mitt 27:e år kommer att bli lite gladare och lite lättare. Att vardagen börjar kännas lite mer som en trygghet snarare än en osäkerhet. Jag har även ett mål, och det är att jag ska ta mig utanför Sveriges gränser under detta kommande år. En resa till sol och värme, för att se och uppleva och göra min egen värld ytterligare lite större. Det kan bara bli bättre från och med nu.
Kommentarer
Trackback
