Minnas
Jag mötte en gammal bekant idag som gått igenom samma helvete som jag och precis börjat vända livet uppåt igen. Kärlek såklart. Jag blev påmind. Och vi pratade om hur annorlunda vi ser på saker nu. Att vi uppskattar idag på ett annat sätt. Att inte ta något föregivet. Att kunna ta tillvara på nuet, att uppskatta att jag är glad och lycklig idag och njuta av att det är fantastiskt. Och vad som händer imorgon är en annan dag. För vi har upplevt att den har slitits ifrån oss, lyckan, på ett ögonblick, och smärta är allt som blev kvar.
På något sätt kan jag känna mig glad över allt skit som har hänt mig, för de har fått mig att växa, gjort mig klokare, och starkare, och utan det hade jag inte varit där jag är idag. Och just nu vill jag inte vara någon annan stans.
