Och tid finns de gott om!

De är konstigt hur livrädd man kan va för nått som kanske aldrig kommer att hända. Ja försöker säga att de är så jäkla onödigt att oroa sig i onödan, men ja antar att alla behöver sin tid för att kunna ta till sig, lyssna, och våga tro.

Ja har haft en skön söndag, och även om helgen tog slut alldeles för fort (i vanlig ordning) och lämnar mig tom och ensam på kudden, har den varit välbehövd på många sätt... men var de tillräckligt?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0