Huvudbry.
Träningvärken i mina ben är INTE lugn efter gårdagens brännboll. Och som pricken över i:et damp nummerlappen till blodomloppet ner på mitt skrivbord. Herregud. Jag ångrar mig. Jag vill inte.
Kusinträff i lördags va så himla trevligt. Ja är glad över att ja har en sån jäkla häftig familj, och lite ledsen över att kvällen slutade lite för tidigt för min del.
Jag är bättre på att tänka på mig själv nu, de vet jag, de jobbar jag för, men tydligen inte tillräckligt för att ändå inte bli besviken på mig själv. Jag har tänkt på det där, och eftersom de fortfarande ligger kvar i huvudet tre dagar senare kommer de inte att hända igen. Jag ville egentligen inte. Och ja får inte tappa mig själv, jag är fortfarande ett jag! Och jag kan fortfarande vara ett jag samtidigt som jag är ett vi och ett oss!
