Man ska inte klaga, men...
12 nya arbetstimmar gjorda. Och efter att ha stängt datorn i knäet (japp den följde med hem) börjar jag inse hur risigt jag mår. Har nog inte hunnit känna efter, bara köttat på, stressat, försökt hinna med.
Axlarna sitter fastspända under öronen, ryggen värker, kroppen energilös och halsen gör lite ont. Just nu vill jag bara sova, goda timmar, inte halvrisiga stressade timmar, ladda batterier, samla energi.
Jag ser fram emot helgen och att äntligen få träffa älskade mamma. Maskeradkalas och få skratta med goda vänner. Och sedan inte göra ett endaste knyst på söndagen. Paus från arbetsbubblan.
Kommentarer
Trackback
