Lite januaribitter
Gråa mörka kalla dystra januari tar verkligen aldrig slut... Och det är inte ens onsdag än?! Japp, en aning less och omotiverad för stunden. Och ja brukar kunna veta varför, iallafall på ett ungefär. Men den här gången sitter jag mest och väntar, typ på bättre tider eller nått i den stilen. Typ lite mer ljus, lite mer sol, lite mer snö, lite mer energi, lite mer känsla av driv och engagemang.
Men de kommer. Jag konstaterade senast idag att januari nog varit såhär alltid, lång (trots att en vecka går bort i julledighet), seg, dyster, som att alla är i vinterdvala inklusive mig själv.
Jag fick en kram idag. Som så många andra dagar. Men den ger mig lika mycket glädje varje gång. Kramens dag hade jag helt missat. Vilket mysigt påhitt, en sån dag som jag tror jag ska lägga på minnet. Tänk att något så enkelt som en kram, en omfamning, av en bekant, eller någon du älskar och håller varmt om hjärtat, kan värma även det frusnaste hjärtat, ge hopp till den mest vilsna själ. Liksom inifrån och ut, och inte tvärtom. Man blir glad. Rakt igenom.
Kommentarer
Trackback
