Hon är äntligen här!
Tillslut kom hon, med dunder och brak. Det gick fort, hon var tjock, och mamma blev väldigt trasig. Till och med läkare vi träffat på som hört tidsintervsllet och hennes vikt har sagt OJ med stora bokstäver och förstått att ingen kropp hade klarat detta utan att bli trasig. Jättetrasig.
Det har varit en omtumlande vecka, största påfrestningen någonsin både psykiskt och fysiskt, och jag är inte tillbaka ännu. Det känns tungt, att inte vara på banan, men jag har världens bästa mamma som vän och stöd! Tack! Men vi är iaf äntligen hemma från BB och hon är äntligen på utsidan.
Jag känner mig supersmal trots bulan som är kvar och saknar inte graviditeten för fem öre. Hon blir sötare och sötare för varje dag som går, och Daniel är min hjälte som bara växer och växer i mina ögon. Min kärlek till honom har alltid varit enorm, men är om inte ännu större efter denna vecka.
Vi tar en dag i taget. Och jag längtar efter att få känna mig starkare och starkare för varje dag.
Kommentarer
Postat av: Kii
Du blir starkare för varje dag....jag hör det och ser det! ❤️
Postat av: Linda
Låter ungefär som Wilmers förlossning... (Ring ditt försäkringsbolag, får bra med ersättning för förlossningsskada..) När ni känner er bekväma kommer vi gärna på besök! En massa kramar!
Trackback
