Sömnbrist
2 timmar sömn. Migränanfall 4.0. Värre än på väldigt länge. Jag hade typ glömt bort denna grad av huvudvärk. Som om inte den migränliknande huvudvärk jag haft sen gumman kom ut räckte?
Så frustrerande att kroppen aldrig taggar ner. Att kroppen går på högvarv trots att hjärnan legat i 3-4 timmar och tänkt på ingenting. Att hjärtat bultar som om man just sprungit 5 km, fastän huvudet känns avslappnat och i viloläge. Jag försöker också tänka att det inte gör något om jag inte somnar, de räcker om jag bara vilar, för att avdramatisera alltihopa. Men det verkar som att ingenting hjälper.
Snart 3 veckor utan riktig sömn. Jag som brukar kunna somna på soffan till vilket tv program som helst har endast lyckats vila en enda gång på dessa veckor (vila och faktiskt somna en stund). Jag saknar att kunna sova. Och jag hoppas att min kropp snart förstår att vi är hemma nu, att allt är över och att det inte finns någon anledning att vara startklar dygnet runt (för de är så de känns).
Jag är tacksam för min otroligt fina familj, den sötaste lilla ungen som finns och världens bästa Daniel. Vet inte vad jag skulle göra utan dom.
Kommentarer
Trackback
